söndag 17 april 2011

Nu får vi svaret: Vad händer efter Castro?

På min blogg http://cederlof.tumblr.com publicerar jag idag följade Kubarelaterade inlägg:


En halv miljon människor rapporteras ha marscherat genom Havanna igår morse. Bilden ovan avslöjar hur det antagligen såg ut framför monumentet av José Martí på Revolutionsplatsen. Bilden är tagen av yours truly för två år sedan på 1 maj. De kommande tre dagarna är helt avgörande för Kubas framtid, och den första dagen, gårdagen, var häpnadsväckande.

Det kubanska samhället står på två starka ben: PCC - Kubas kommunistiska parti - och FAR - de Revolutionära väpnade styrkorna. Försvaret har ett enormt folkligt stöd. FAR är den institutionaliserade formen av el Ejército rebelde, Revolutionsarmén, det vill säga de arbetare och framför allt bönder som tillsammans med Fidel, Raúl, Ché och Camilo störtade den USA-stödda diktatorn Batista 1959.

Nästan alla kubaner har någon gång i livet varit aktiva i försvaret. Veteraner från de internationella insatserna i till exempel Angola har hög social status. Försvaret har aldrig vänt vapnen mot folket, enligt forskare just därför att detär folket. (I stället ska man passa sig för de grönklädda MININT — Inrikesministeriet.) Försvaret äger dessutom flera företag, speciellt inom den ekonomiska motorn som är turistindustrin. Inte minst var det las Fuerzas armadas revolucionarias som stod emot USA:s invasionsförsök vid Grisbukten 1961, eller som det lite mer geografiskt specifikt heter på Kuba — Playa Girón. Detta var det första tillfället som USA misslyckades militärt i sin bakgård och invasionen vid bukten mitt i det ekologiskt mycket viktiga träsk som har formen av en sko - “Ciénaga de Zapata” - sågs som en seger för självständighet i hela tredje världen.

Dagen före invasionsförsöket skedde något mycket märkligt. USA vägrade vid det laget importera kubanskt socker. Vägrade förädla råolja från de kubanska fyndigheterna som Texaco, Esso och Standard Oil innan nationaliseringen haft pumparna i. Vägrade ge tillbaka det ockuperade området kring Guantánamobukten. Det var den 16 april, i korsningen mellan Gata 14 och 23 i Havanna, nära Columbuskyrkogården, vid en begravningsceremoni för de som dött under en kontrarevolutionär flygattack mot tre flygbaser dagen innan. Fidel Castro talade inför en osande folksamling med gevärspiporna i vädret. Den kubanska revolutionen, ropade den Skäggige, var inte bara den nationella befrielserevolution den dittills varit. Den kubanska revolutionen var en socialistisk revolution — ¡Socialismo o muerte!

Det imperialisterna inte kan förlåta oss är värdigheten, aktningen, den ideologiska fastheten, offerviljan och den revolutionära andan hos det kubanska folket.

Detta är det de inte kan förlåta oss, att vi är där mitt under deras näsor, att vi har gjort en Socialistisk Revolution mitt under näsan på de Förenta Staterna.

Med en militär uppvisning bara värdig en forna sovjetalierad och det enorma folkuppbådet igår morse markerades detta: i år har det gått femtio år sedan “folkets seger” vid Playa Girón och femtio år sedan revolutionen utropades som socialistisk. Denna det kubanska samhällets ena bens manifestation var symboliskt nog också invigningen för det andra benets - Partiets - sjätte kongress.

Kubas kommunistiska parti håller sin första kongress sedan 1997, den kongress som ska hållas vart femte år, förväntades hållas 2009 och den kongress som formellt ska besluta hur Kubas ekonomiska och sociala politik ska utvecklas; inte minst: den kongress som kommer att visa vem som kommer efter bröderna Castro. Fidel sa för en vecka sedan att han i praktiken inte har fungerat som generalsekreterare för Partiet sedan 2006, vilket han formellt fortfarande är. När en ny centralkommitté om 125 personer, en politbyrå om 19 och ett sekretariat om 10 ska väljas under kongressen, kommer Raúl Castro med all sannolikhet att väljas till ny generalsekreterare. Frågan är då: vem kommer att väljas till nummer 2? Vem tar över Raúls stol? Detta är kongressen som officiellt sägs vara det gamla gardets sista kongress.

I sitt 2,5 timmar långa öppningstal till kongressen (han anses inte som någon större talare och fattade sig därför kort i jämförelse med sin bror) fastslog Raúl att man sedan revolutionen har misslyckats med en central sak: att föryngra ledningen. Han lovade därför en “systematisk föryngring” av regeringen.

Kanske allra mest intressant var ändå detta: Under sitt tal föreslog Raúl att man ska införa mandatperioder för politiker och ledande personer om två gånger fem år. Bröderna Castro kommer förstås hinna dö innan det har gått tio år och “drabbas” inte själva av detta demokratiserande steg; ett steg som om det faktiskt införs kommer att göra det kubanska systemet betydligt mer påverkansbart.

Till kongressen har 600 000 reformförslag skickats in från möten på arbetsplatser och i kvarterskommittéer. Politbyrån har föreslagit ett program om 291 punkter som har diskuterats. Av dessa hävdar Raúl Castro att 181 har förändrats efter diskussionerna och att 36 nya har lagts till.

Kongressen kommer formellt att besluta om avskedandet av 1,5 miljoner arbetare från statliga arbeten som Raúl drivit igenom i svallvågorna av hela världens finanskris. 1,5 miljoner människor som förväntas få jobb i avknoppade kooperativ och inom vissa privata sektorer. Vidare kommer troligen ransoneringssystemet som förser kubanerna med tio dagars mat och hygienartiklar varje månad att tas bort av ekonomiska skäl. Och frågan är, vad händer med de dubbla valutorna, peso nacional och peso convertible? Vilken roll får den nya latinamerikanska valutan SUCRE?

Whither Socialism? På tisdag vet vi.

Socialismo o muerte.

Håll utkik här och här på spanska och här och här på engelska för kubavänliga men detaljerade rapporter och framför allt här på engelska för kubafientliga. En videorapport på engelska från första kongressdagen finns här på al-Jazeera.

söndag 31 augusti 2008

Inget Kuba utan Gustav?

En Gustav åker och en annan Gustav kommer. Trots att det nästan känns som att lämna en gammal vän att åka från Havanna var det minst sagt i rättan tid. När vi i torsdags åkte från Kuba stog orkanen Gustav ovanför Jamaica och kustprovincerna i Oriente (Granma, Stgo de Cuba, Guantánamo) var i fase de alerta. Med uppåt 80 döda hittills på Haiti, Dominikanska Republiken & Jamaica - Cayman öarna har klarat sig utan dödade - är det till trots svårt att hitta information på den här sidan jorden om vad orkanen faktiskt har gjort när den under den karibiska gårdagen passerade Kuba. Vad sker i USA? Ska de evakuera New Orleans? -Hur har det gått för Kuba?, är min fråga. Officiella kanaler och Latinamerikansk media får vara källan.

Orkanen har passerat över Isla de la Juventud och Pinar del Río, medan provincen Habana och Ciudad de La Habana har klarat sig relativt bra med extrema skyfall. Vågor har mätts 3-5m höga. Ingen människa har dött men flera har skadads och översvämningar, rasade murar, broar, hus och vägar, träd och elledningar har drabbat landet. Civilförsvaret har evakuerat över 250 000 personer och dessutom har man enligt media jobbat intensivt för att skydda Pinar del Ríos tobaksodlingar som är de största i landet och är en viktig del i exportekonomin.

Gustav var en kategori 4 orkan när den passerade Kuba med vindar på över 240km/h, men medan den passerade Pinar del Río försvagades den något; cykloner livnär sig ju på varmt havsvatten som sugs upp i lågtrycket och sedan kondenseras vilket frigör värmeenergi vilket får ytterligare mer vatten att sugas upp och kondenseras i en evighetsspiral. När den nu passerar Mexikanska gulfen tros den därför åter öka och bli en kategori 5 orkan innan den når USA där den sedan kommer att dö över fastlandet när inte längre kan matas med mer vatten och därmed mer energi. Orkanens öga är omkring 60km i diameter. BBC har publicerat lite bilder över förödelsen här.

Nåväl, hemresan gick som på räls (fast i luften). Vi lyckades få en gratis uppgradering till Comfort Class efter som vi hade varit så trevliga när väskan inte dök upp i början av resan, så vi satt bekvämt och kollade på filmer hela vägen över Atlanten. I Europa möts man av något ganska slående: reklamen. Överallt finns det budskap riktade till just mig. Knappt en fläck finns där det inte är något jag ska försöka påverkas till. Det är som att slussas in i en evigt pågående envägskommunikation där jag oavsett om jag vill eller inte är mottagare. Det går inte att undvika den. Och budskapet? Det här behöver du köpa för det är viktigt för dig. Jag ställer det i kontrast till de kubanska propagandaskyltar som kantar vägar och många husfasader som talar om revolutionens förträfflighet, visar citat av Fidel och framför allt har till syfte att stärka nationalkänslan, mobilisera folket, bilda enhet och dessutom driva på folk att spara på el i "energirevolutionen". Kanske är de inte så olika. På Kuba ser vi "Patria o muerte - Venceremos" ("Fosterlandet eller döden - Vi ska segra"), "La victoria fue, es y será siempre nuestra" ("Segern var, är och ska vara våran för alltid"), "Ahorrar está en tus manos - Una revolución de energía" ("Att spara ligger i dina händer - En energirevolution"). Samtidigt i t.ex. Holland och Sverige är visserligen den underliggande meningen mer dold, men bakom all reklam finns ändå budskapet: konsumera! Över allt och ofta omedvetet manas vi in i diskursen, idévärlden, att konsumptionssamhället är det främsta och enda rätta. Så visst är våran reklam lika tydlig propaganda för vårat samhällssystem som den kubanska. Skillnaden är att den finns enda inne i våra hem, i tv och tidningar och dessutom att den kubanska faktiskt framställer en betydligt trevligare etik. Smala, nakna kvinnokroppar är i stället att "det lyckligaste folket är det med bäst utbildade barn" och att enhet och socialism skapar ett humanare samhälle. Kanske skulle vi inte ta reklamen lika seriöst om skyltarna sa oss att "individualism och kapitalism skapar ett humanare samhälle". Jag vet inte.

Så vilket Kuba är det jag har mött år 2008? Jämfört med året innan tycker jag mig ha sett fler utslagna människor. Under två månader 2007 vet jag inte med mig att jag såg någon. Nu finns det i Havanna faktiskt folk (kanske totalt fem jag sett under en månad) som tigger, även från kubaner. Vad beror detta på? Ingen aning.

Landet har fortfarande en exekutivmakt helt utan kritisk granskning, samtidigt är människor generellt betydligt mer politiskt medvetna än vi svenskar om det så handlar om "la lucha" (den dagliga "kampen" för att få livet att gå ihop i ett u-land), skolan, regeringen, USA:s presidentval, valutan, eller idrotten. Man är så illa tvungen att vara politiskt mobiliserad genom sitt sociala liv i CDR:er och andra organisationer, armén, civilförsvaret eller partiet. På nära håll kan man påverka ganska mycket, på nationell nivå väldigt lite.

Kubanerna utnyttjar förfullt sin nya möjlighet att resa. En make till en vi bodde hos var just i Kanada, en annan vi mötte hade precis varit på semester på Kanarieöarna och en tredje skulle hälsa på sin släkt i Miami. När vi väntar på flygplatsen strömmar kubaner ur de anländande flygplanen hemma igen efter att ha sett omvärlden. Kul att se.

Slutligen får jag återupprepa mina tack till er som läst och kommenterat! Hoppas bloggen har givit er något. Tyvärr såg jag inte den ytterst goda idén att intervjua Yoani Sánchez för ens nu, annars hade det varit en kanongrej. Hoppas Kuba får vara utan en Gustav nu ett tag och att jag och inte orkanen blir den som återkommer först.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 24 augusti 2008

"Some of these days, You'll miss me honey"

Sa narmar sig augustis varande sitt slut, precis som varat augusivarande pa Kuba. I gar natt delade vi en taxi med en nordamerikanska och en tjeckiska och for genom de nattliga gatorna fran den langt distanserade langdistansbusstationen till vart hem i Vedado.

"Oh have you been here an entire month? What did you do?"
"Well, we've existed"

Att upptacka ett samhalle gar ganska fort, lika sa att uppleva det. Men sa nar man en grans nar man inte langre har sarskillt mycket att gora - man har sett det mesta som finns att "se". Man maste skaffa sig en vardag. Allt man har att gora ar att vara. Kanske ar det forst nu man borjar forsta.

Cyklonen Fay har mest drabbat bergstrakterna. Turistmalet El Nicho, norr om Cienfuegos i Sierra del Escambray, har varit stangt nagra dagar och aven Rancho Luna, badorten vid Cienfuegosbuktens mynning. Pa vagen mot Havanna under gardagen akte vi kustvagen och marken langs vagen vaster om Grisbukten var ordentligt vattensjuk och trad hade blast omkull. Fragan ar dock om dessa aber ens ar i narheten av den stora sorg och nederlaget som vi mottes av igar till frukost: Sydkorea vann beisbolfinalen mot Kuba! Sorgeband och svordomar.

I Cienfuegos har den blandvita trottoarstenen fatt oss att tro att solen lyser underifran och inte fran ovan den klarbla himlen. Den enda som inte blandas ar Benny More, mambokungen, i bronsskepnad pa el Prado. Vi har bott hos Jeronimo, en tokig man lika glad i talet som indianledaren var krigsglad.

Varande dag borjade hungrig sa vi steg upp och knallade till fruktmarknaden. En brandorange fruta bomba (papaya) och rosasota guavor ar ingen dalig start pa dagen.

Harnast hor jag av mig fran Sverige.

Saludos desde La Habana a cada persona que han leido mi blog y gracias a ellos que han escribido comentarios! Besitos de Gustav

tisdag 19 augusti 2008

Cyklonen Fay

Cyklonen Fay har under de senaste tre dagarna rort sig fran Atlanten in over Hispaniola dar den drankt Haiti; sedan har den forflyttat sig over Karibiska havet in over Granmaprovisen i ostra Kuba for att senare i forrgar rora runt i de centrala provincerna. Under gardagen rorde sig den tropiska stormen vaster ut och gick over Havannaprovincen och Matanzas, oster om Ciudad de La Habana. I huvudstaden har vi lyckligtvis klarat oss med lite stank. Pa runt 1,5 dag har det uppmatts narmre 500mm regn pa sina stallen (Ciego de Avlia, Camaguey, Santi Spiritus). Nar vi imorgon far till Cienfuegos lar vi fa se varkningarna narmre. Var 30 minut har chefen for Kubas meteorologiska institut varit i tv och noggrant forklarat cyklonen och givit direktioner om hur man ska handla. Civilforsvaret har varit mobiliserat och evakuerat delar av de centrala provincerna. Nu ar dock hela landet tillbaka i "fase normal" - Fay har dragit mot Florida.

Sjalv har jag lyckats dra pa mig en redig forkylning som kureras med guava, limejuice och alvedon. En ny kubansk huskur har jag dessutom fatt prova pa, den forra var varm bananmos med vitlok och olivolja nar jag var magsjuk forra resan. Receptet ar ett glas vatten med mycket limejuice, salt och honung som man ska gurgla. Limen sved illa i halsen men kanske gjorde det lite verkan. Tiden har fatt tillbringas inne framfor OS och framfor bocker. Just nu divulgerar jag mig i Shakespeares Julius Caesar.

I OS, som tillochmed har fatt sig en egen kanal pa tv - Canal Olimpico - foljer vi med spanning volleybolldamernas framfart. Enda guldet hittills ar i tungviktsbrottning Grekisk-Romersk stil. Annars gar det bra i boxning, friidrott, beachvolley, gevarsskytte och rodd. Beisbolen ser lovande ut vilket ar bra for nationalkanslan. En tjej som vunnit silver i judo var intervjuad i tv alldeles tarogd och var inte minst lycklig over att ha fatt vinna en medalj at "mi Comandante" pa hans fodelsedag. Av Fidels 82 ars dag har annars ingenting markts utom lite gratulationer pa nyheterna.

Dax att snyta sig.

onsdag 13 augusti 2008

A Tale of Two Cities

Jag har inte kunnat bestamma mig an om jag kan rekommendera en tur med Hersheytaget. En speciell upplevelse garanteras visserligen men till priset av ganska hog obekvamhet bade i rumpan och for trumhinnorna. Innan start, c. 30 min forsenat, behovde taget lagas, vilket ganska snart behovde goras om igen och igen och igen under farden genom banan- och sockerplantager. Ja, det ar inget vanligt tag vi talar om alltsa utan mer ett rullande museum. Guanabohallplatsen, var slutstation, var lik en busshallsplats mitt pa en aker och behovde ackompanjeras av 2-3kms solhettande prommenad langs landsvagen.

Under resan satt vi brevid tva britter: den ena en trevlig filosofistudent som det senaste aret bott i Mexiko och undervisat i engelska; den andra en vresig, faordig, blek tjej med morka solglasogon och mycket forutfattade meningar om Kuba. Tillsammans med oss satt lite till och fran (nar han inte lagade taget) en mekaniker - Nelson - i bla overall och forsokte fa den otrevliga britten att slappa loss lite. I bullret lyckades jag forsta att han levde ett mycket lyckligt liv och inte kunde onska mycket mer av vardagen. Hon vagrade att acceptera hans berattelse. Upptagen av att fylla sin egen sjalvbild far hon nog inte ut mycket av Kuba. Odmjukheten infor blomman oppnar vagen upp pa fjallet.

Guanabo, den sista av ett gang smastader i Habana-del-Este-kommunen, ar en supermysig stad dit kubanerna kommer och steker sig pa semester som strommingar med persiljesmor fast i mansklig form och pa en strand. Vi bodde i ett hus i en egen vaning, 5 min fran stranden, och badade oss i saltlosningen Atlanten flera ganger varje dag nar vi inte spelade det eminenta kortspelet Hastiga Persson eller laste pa var balkong.

OS-invigningen sag jag pa tv pa morgonkvisten, men, Tz, nagon politisk analys av spelen finns inte. Inte minst eftersom Kina ar en sa pass viktig handelspartner for Kuba. Ett exempel ar den nya finfina bussflottan i Havanna som jag tidigare skrivit om.

Nu ar vi tillbaka i Havanna, men i Centro Habana och inte Vedado. Om nagra dagar far vi komma "hem" till Vedado och Basilias hus. Har i Centro kan vi utforska Centro och H Vieja lite narmare: Centro ar nastan mer slitet och skitigt an nagon annan stad i landet vilket ar markligt eftersom det borde kunna vara ett skyltfonster for turister. Inte vad man prioriterar m.a.o. Habana Vieja ar dyrt och turistigt men fint.

Igar var vi ater pa Revolutionsmuseet och jag fortsatter fascineras over att historien byggs upp kring vissa heroiska hjaltar (tva kvinnor och maaanga man) i ett marxistiskt land. Under gardagskvallen gick vi langs huvudgatan i H Vieja, Obispo, fran konstgalleri till konstgalleri som unga konstnarer har och sag pa allt fran turisttavlorna till senaste avant garde.

Livet ar ljuvt.

onsdag 6 augusti 2008

Ord fran Habana Libre

Ord fran Habana Libre, ett av Havannas fianste hotell dar Fidel con compañeros hade sitt hogkvarter manaderna efter revolutionens triumf och dar aven den forsta sovjetiska ambassaden var inhyst pa tva vaningar. En imponerande byggnad. Det mer modesta Hotel Colina med billigare internet hade fel pa natet for tillfallet.

Vi ar antagit en svag rod nyans i ansiktena efter en dag i Casablanca och i La Cabaña. I Casablanca, en kortare fargetur over Havannabukten for 10 centavo nacional (om man har jamna pengar annars 1 peso), finns Kubas svar pa Limhams-Jesus: en enorm Kristusstaty som ser ut over staden. Pa nara hall sag den ganska fanig ut - till skillnad till pa langt hall - men utsikten over stan WOW! Efter lite irrande tog vi oss i den stekande middagssolen till sist till La Cabaña som ska vara ett av Latinamerikas storsta spanska fort som har anvands av bade spanjorer, USA-stodda diktatorerna Machado och Batista som fangelse och direkt efter revolutionen var Che Guevaras postering och kontor. (Aven dar han genomforde rattegangarna med manga dodsstraff mot officerare i Batistaarmén). Det var STORT med breda kullerstensgator ringlandes langs med murarna med kanoner och utkiksposter. Det var inte svart att tanka sig de spanska konkvistadorerna till hast patrullera hamnporten darifran.

En annan skon nyhet ar att vaskan antligen ar tillbaka. Den kom till flygbolagets kontor efter telefonsamtal till flygplatsen (som sa att vi skulle behova aka dit och hamta for dyra taxipengar) och en god pratstund med en driftigkvinna pa ovan namnt kontor. Det kostade oss till sist ingenting alltsa. Appropa kubanska kallingar sa kan jag meddela att det var ovant att inte ha boxerkalsonger som jag haft sedan mellanstadiet. Men de var ganska heta :) Min t-shirt som jag kopt med stort tryck: "S - Santiago de Cuba" har vakt uppmarksamhet pa gatorna. Det visade sig vara Santiagos béisbollagstroja. Vissa ropar hejande och en och annan muttrar att jag ju faktiskt ar i Havanna. Basebollen sitter i sjalen!


Imorgon far vi med el Trén Hershey, ett elektriskt tag byggt pa 1800-talet av en amerikansk sockercentralsagare, oster ut for nagra dagar vid Floridasundets strand i Guanabo och sedan kanske annu langre ut. Tagets slutsstation ar Matanzas. Resan ska ta mellan 4-5h och stanna vid sma stationer mitt i ingenstans ungefar var tionde minut. Det blir kul. Senast den 13 ar vi tillbaka i Havanna.

Snart ska vi kaka och sedan antingen se solnedgangen pa Malecón (om det inte askar och regnar som det hittills har gjort de flesta kvallarna) eller kanske inta varsin Mojito pa Cafe G á 10 peso nacional.

Pa aterhorande!

lördag 2 augusti 2008

I vantan pa vaskan

Havanna ar varmt men brisen over Malecon gor det uthardligt. Ett askovader har just passerat over stan med dunder och brak. I Oriente - ostra Kuba - ska det ha askat hela dagen. Stormperiod.

Havannas gator ar prydda av 26 juli flaggor efter nationaldagsfirandet och prisanden over sommaren med slagordet ¡Vive el verano! Sag vad man inte bor manifestera med ett slagord. Media och sakerligen manga kubaner langtar efter OS. Kl 8 pa morgonen kommer invigningen borja pa Tele Rebelde. Langs Malecon, den 7km langa havsmuren som centrala Havanna stracker sig langs, har man byggt upp for karnevalen som ager rum i borjan av augusti varje ar. Fargglada staket och mangder med mathak, barer och scener med dunkande reggaetonmusik. Ska man festa ska man gora det ordentligt. Jetlagen tillskylls orkade vi oss inte ner igar kvall for att se karnevaltagen, men ska forhoppningsvis orka ikvall.

Aterseendets kansla ar som att aldrig ha varit har ifran och pa nagot mystiskt satt kanns stan valdigt oexotisk tillskillnad fran forra gangen. Nastan som man bodde har. Det ar harligt. Inte en enda jinetero (folk som vill ha pengar av en for att man ar turist) har narmat sig dessutom. Annu harligare! Vidare tycker jag mig se att det rullar fler moderna bilar pa gatorna an forra aret, vissa priser har stigit en gnutta dessutom. Rommen ar 10 centavos dyrare, nu CUC$3,85 (x7 = kronor).

Det enda som stor den idylliska tillvaron ar att min vaska inte kommit fram. Den finns antagligen i Amsterdam och om allt gar som det har lovats levereras den till vart casa particular, dar vi bor, pa mandag morgon. Vi bor pa samma stalle som senast i Havanna, nara universitetet hos Basilia som minns oss val :) "de unga svenskarna som lanade koket". Hennes make ar pa besok hos sonen i Toronto i ett par manader. Vaskans franvaro betyder inte minst att det ar lite skralt med klader. Jag har hursomhelst kopt kalsonger och en tshirt extra sa jag borde klara mig. Kul att ga i kubanska kladaffarer. Idag gick vi till Plaza Carlos III pa Ave. Salvador Allende - en stor shoppinggalleria som bubblar av liv sa har pa lordagen. Dubbelekonomin med tva valutor fungerar med fascinerande effektivitet och framfor allt finns inte en turist i sikte. Infanta har dessutom manga bra affarer. (Korsningen Ave Salvador Allende / Infanta ar den som jag haft som skrivbordsbakgrund for de som sett den :) )

En liten besvikelse ar dessutom att det inte ar sesang for mango. Man far sta ut med guava och fruta bomba, mer kant som papaya. Vi mar prima och langar efter middagen nu.