Kuba - "enda landet med hållbar utveckling"

Som en fortsättning på Wykmans ignorans alternativt okunnighet om kubansk forskning finns en intressant artikel i senaste numret av Latinamerika (Nr 4/2007) om hur man har handskats med energiförsörjningen under specialperioden (tiden post-Sovjet). Världsnaturfonden WWF rapporterar att Kuba är det enda landet i världen med hållbar utveckling jämfört ekologiskt fotavtryck och ökning av HDI.

Orsaker till detta är t.ex. att man i storstäderna kan hitta s.k. organipónicos - grönsaksodlingar - mitt i ett bostadsområde, byggt på en gammal rivningstomt, där man säljer produktionen i stånd alldeles intill. Allt för att minska transportkostnader och utsläpp. En faktabok från 2004 nämner att det har uppkommit 120 liknande trädgårdar bara i staden Cienfuegos och över 50 000 i hela Cienfuegosprovincen. En annan faktor kan vara något som egentligen grundar sig i socialpolitiken, nämligen att skola, sjukhus, bibliotek, m.m. måste finnas inom ett visst avstånd för människor. En spill-over effekt blir att man kan minska transportsträckorna.

I artikeln i Latinamerika intervjuas en forskare i alternativ enerigi vid KTH i Stockholm som berättar om forskningsprojekt på Kuba för att förbättra och i viss mån skapa alternativa energikällor som inte leder till ökning av den globala uppvärmingen och som inte påfrestar ekosystemen. Längst har forskningen kommit för att omvandla jordbruks- och skogsavfall till biobränsle. Man jobbar dessutom för att kunna minska svavelutsläppen i den råolja som fortfarande används i stor utsträckning för att skapa el. KTH-forskaren berättar även att man använder bagass - restprodukten av förädlat socker - för elproduktionen. Sågspån, kaffe- och risskal används i sågverk och vedspisar på landsbygden och allt fler solpaneler byggs för vattenvärmning och elproduktion. Idén är att decentralisera energiförsörjningen för att minska transporter (och därmed miljöpåfrestning) och att öka tryggheten vid stormar.

I Havanna kan man se reklamskyltar för att spara energi - ¡Ahorramos! - och man har delat ut lågenergilampor, riskokare, tryckkokare, vattenkokare och nya fläktar till alla hushåll för att minska energiförbrukningen genom energisnålare apparatur. Latinamerika rapporterar vidare att gamla kylskåp byts mot modernare i samma syfte. Häftigast av allt är att "en differentierad eltaxa [har] införts. De första 100 kilowatten har en mycket låg taxa, sedan stiger priset i takt med förbrukningen."

Förmodligen kan vi faktiskt lära oss någonting i Sverige av kubansk energipolitik. Progressiv eltaxa kanske inte vore så dumt om nu de förslag som finns om koldioxidransonering känns för radikala.

- Men då kommer inte våra företag att kunna konkurrera med sina produkter!

- De kanske inte kommer att kunna konkurrera alls om vi inte blir mer energisnåla?

Hyllningen av kubansk energipolitik ska självklart inte gå till den grad att man blundar för t.ex. nickelgruvdriften i Moa på östkusten vilken är direkt naturvidrig och snarast borde göras något åt. Kollektivtrafiken i Santiago de Cuba vilken nästan uteslutande består av gamla lastbilar och de många motorcyklarna i stadskärnan är inte heller några föredömen för minskade utsläpp. Jämförelsevis är ändå energipolitiken oerhört långt framskriden i jämförelse med andra länder i den s.k. tredje världen och även många i-länder.

Idag kan vi i alla fall glädjas åt att Bayamofloden har gått från att ha varit ett avlopp med avskogade strandkanter till att ha en vattenrenhet på 98,5% som Bayamoprovincen tillsammans med FN HABITAT har sett till. Inte så pjåkigt är det heller att Kuba är ett av de få länder i världen vars skogsareal har ökat över tiden i modern tid.