Kuba förblir

"Revolutionen har bara en överbefälhavare, Fidel är Fidel"

Problem med valutorna, frågan om huruvida man ska få resa utomlands och ett transportsystem i kris är några av de viktiga och svåra saker som Kubas nya president Raúl Castro Ruz har att ta ställning till. Att nödvändiga reformer finns att utfärda är det inget snack om, men samtidigt har den kubanska statsapparaten på ett oerhört skickligt sätt lyckats skapa en övergång från revolutionens 49 år med Fidel på toppen till revolutionens framtid utan honom. Ett väl skisserat pussel börjar få sina sista bitar på plats.

Fidels abdikation tog världen med storm. El comandante-en-jefe har blivit compañero Fidel och presidentstolen bär nu även officiellt en annan man. Trots de stora rubrikerna är Fidels ord fortfarande kvar i det kubanska politiska livet: Ledaren för PCC - Kubas kommunistparti - heter nämligen fortfarande Fidel Castro. I motsats till partierna i våra liberala demokratier har kommunistpartiet på Kuba inget med valen att göra. Man kan inte rösta på det och det får inte nominera några kandidater enligt konstitutionen. Partiets roll är i stället att vara en ideologisk vägledare för nationen. Med sina ord i partiorganet Granma kommer därför Kubas ideologiske ledare även fortsättningsvis att ha sitt finger med i spelet.

Raúl Castro ses av många som mer pragmatisk än sin storebror och han har bl.a. under sitt dryga år som t.f. president öppnat upp ekonomin för privata initiativ i liten skala. Samtidigt har 76 åringen ett rykte om sig som hänsynslös och våldsbenägen. Cyniskt sett en passande man som ledare för armén under de flesta av de gångna åren med andra ord. Ursprunget till omdömet är bl.a. den massavrättning av omkring 70 Batistamän som Raúl beordrade i Santiago de Cuba alldeles efter att revolutionärerna intagit staden.

Någon transitionsprocess i den politiska strukturen blir inte synlig med Raúl vid rodret. Den nye presidenten sa i sitt tal till Nationalförsamlingen idag att han kommer fortsätta "befästandet av revolutionen i en stund som fordras vara dialektisk och kreativ, som kamrat Fidel har förberett oss på." Den fortsatta stabiliteten i ledarskapet signaleras dessutom främst av den allra mest intressanta pusselbiten som lagts på plats under dagen. På pusselbiten är José Ramón Machado, 77, som utsetts till första vicepresident. Många har trott att Carlos Lage skulle kunnat få posten, men generationsskiftet har uteblivit så här långt. Machado var med Fidel och Raúl i Sierra Maestra under revolutionskriget och är sedan länge medlem i politbyråns sekretariat. Den höga partiposten har givit honom mycket makt över den ideologiska utformningen och han är mycket känd på Kuba. Utomlands är det däremot knappt någon som vet vem han är. Med Machado som Raúls högra hand blir slutsatsen alltså att även det verkställande ledarskapets bana är fast rotad på väl beprövade vägar.

Övergången har sammantaget alltså skett genom att Raúl under mer än ett år varit den faktiska presidenten - för kubanerna är dagens resultat därför inget konstigt. Fidel kommer till sin död fortfarande att vara Kubas främste kämpe i Idéernas krig mot imperialismen och ett stabilt politiskt läge kan fortsätta med Raúl och Machado tillsammans med Ricardo Alarcón i Nationalförsamlingen. Carlos Lage och Felipe Pérez Roque kommer även fortsättningsvis att ha viktiga roller i regeringen som ger dem en naturlig ingång till topposten kanske om fem år, vid nästa val. Av medlemmarna i Statsrådet som utgör den lagstiftande makten när Nationalförsamlingen inte är i session är dock nästan 42% nyinvalda.

Läs om valet hos AFP, Al Jazeera, Granma och TeleSUR.

Läs även andra bloggares åsikter om Raul Castro, Fidel Castro, Castro, Kuba, Machado