Kuba i USA:s presidentval

La libertad de Cuba libre no se extende más lejos de los EE.UU.
- det fria Kuba sträcker sig inte längre än till USA.

USA:s ekonomiska blockad mot Kuba är högst påtaglig för kubanerna. En fördom som bör knäckas är att orsaken de flesta kubaner identifierar till varför man önskar åka ifrån Kuba inte är Fidel eller någon slags politisk ofrihet. Orsaken är blockaden. Ett hinder för matimport; medicinimport; bilimport; import av det mesta från världens största marknad som ligger 15 mil bort. I USA är embargot lagstiftat i.o.m. Torricellilagen och Helms-Burtonlagen vilka gör det straffbart att bryta blockaden, vilken i sin tur ska finnas kvar tills en ny regering finns i Havanna, under den amerikanska presidentens och kongressens överseende, och att CDR:erna är avskaffade.

Jfr att lagstifta om en annan stats grundlagsutformning med USA:s definition av terrorism i sin lagtext! "The term 'international terrorism' means activities that ... appear to be intended (i) to intimidate or coerce a civilian population; (ii) to influence the policy of a government by intimidation or coercion." Att med nationell lag hota att störta en annan stats konstitution, är det inte jämställt med "intimidation"?

Att intresset för USA:s presidentval på Kuba är stort kanske inte är så konstigt med förutsättningarna i åtanke. Vad tycker då de olika kandidaterna om USA:s förhållande till Kuba?

Den enda som har uttalat sitt stöd till att minska blockadens omfång och på sikt avskaffa den är Barack Obama. Under presidentvalskampanjen har han blivit lite mer försiktig i sina uttalanden, antagligen för att vara lite mer PK. Ändå vill han fortfarande dra tillbaka de åstramingar som Bush infört som endast tillåter kubanamerikaner att åka och hälsa på släktingar på Kuba i högst fjorton dagar vart tredje år, med tillstånd från statsministeriet i Washington, och att man max får skicka $100/mån till släktingar på Kuba. Under Obamas senatvalskampanj i Illinois 2004 lät det emellertid så här.

"Cuban American connections to family in Cuba are not only a basic right in humanitarian terms, but also our best tool for helping to foster the beginnings of grass-roots democracy on the island."

citeras han i en LA Times blogg. Obama ska dessutom vilja föra samtal med Fidel Castro "utan förutfattade meningar" i Havanna “to normalize relations and ease the embargo that has governed relations between our countries for the last five decades.” Obama ser sammantaget blockaden som 40 år av misslyckad politik och att nya typer av bilaterala relationer är nödvändiga för att en liberal demokratimodell ska kunna formas av kubanerna. Forskaren Salim Lamrani vid Sorbonneuniversitetet i Frankrike skriver polemiskt mer om detta här.

Clinton har inte varit sen med att anfalla Obamas kubapolitik och gör det i linje med sin makes forna politik. Bill Clinton skrev bl.a. under Helms-Burtonlagen 1996. Med Hillary Clinton som president och överbefälhavare ligger alltså den hårda kubapolitiken fast - även Bush åtstramningar.

Alla republikanska kandidater vill även de föra samma politik som nu råder, precis som Clinton. Den nuvarande favoriten John McCain har poängterat att man ska fortsätta sända propagandaradio och tv (Radio Martí) in över kubanskt luftrum från Florida och fortsätta hitta nya inovativa vägar för att påverka den kubanska politikens utveckling.

Sedan 1992 har FN:s generalförsamling röstat om en resolution som fördömer blockaden, vilken har godtagits varje år. 2007 blev resultatet 184-4, med en nedlagd röst, för ett fördömande. Förutom USA röstade Israel, Palau och Marshallöarna emot. Mer info för den intresserade här.

---
Uppdatering: För den spansktalande finns här ett brev från utrikesminister Pérez Roque till generalförsamlingen den 30/10 2007 som proklamerar varför och uppmanar FN-delegaterna att fördöma blockaden.