Inget Kuba utan Gustav?

En Gustav åker och en annan Gustav kommer. Trots att det nästan känns som att lämna en gammal vän att åka från Havanna var det minst sagt i rättan tid. När vi i torsdags åkte från Kuba stog orkanen Gustav ovanför Jamaica och kustprovincerna i Oriente (Granma, Stgo de Cuba, Guantánamo) var i fase de alerta. Med uppåt 80 döda hittills på Haiti, Dominikanska Republiken & Jamaica - Cayman öarna har klarat sig utan dödade - är det till trots svårt att hitta information på den här sidan jorden om vad orkanen faktiskt har gjort när den under den karibiska gårdagen passerade Kuba. Vad sker i USA? Ska de evakuera New Orleans? -Hur har det gått för Kuba?, är min fråga. Officiella kanaler och Latinamerikansk media får vara källan.

Orkanen har passerat över Isla de la Juventud och Pinar del Río, medan provincen Habana och Ciudad de La Habana har klarat sig relativt bra med extrema skyfall. Vågor har mätts 3-5m höga. Ingen människa har dött men flera har skadads och översvämningar, rasade murar, broar, hus och vägar, träd och elledningar har drabbat landet. Civilförsvaret har evakuerat över 250 000 personer och dessutom har man enligt media jobbat intensivt för att skydda Pinar del Ríos tobaksodlingar som är de största i landet och är en viktig del i exportekonomin.

Gustav var en kategori 4 orkan när den passerade Kuba med vindar på över 240km/h, men medan den passerade Pinar del Río försvagades den något; cykloner livnär sig ju på varmt havsvatten som sugs upp i lågtrycket och sedan kondenseras vilket frigör värmeenergi vilket får ytterligare mer vatten att sugas upp och kondenseras i en evighetsspiral. När den nu passerar Mexikanska gulfen tros den därför åter öka och bli en kategori 5 orkan innan den når USA där den sedan kommer att dö över fastlandet när inte längre kan matas med mer vatten och därmed mer energi. Orkanens öga är omkring 60km i diameter. BBC har publicerat lite bilder över förödelsen här.

Nåväl, hemresan gick som på räls (fast i luften). Vi lyckades få en gratis uppgradering till Comfort Class efter som vi hade varit så trevliga när väskan inte dök upp i början av resan, så vi satt bekvämt och kollade på filmer hela vägen över Atlanten. I Europa möts man av något ganska slående: reklamen. Överallt finns det budskap riktade till just mig. Knappt en fläck finns där det inte är något jag ska försöka påverkas till. Det är som att slussas in i en evigt pågående envägskommunikation där jag oavsett om jag vill eller inte är mottagare. Det går inte att undvika den. Och budskapet? Det här behöver du köpa för det är viktigt för dig. Jag ställer det i kontrast till de kubanska propagandaskyltar som kantar vägar och många husfasader som talar om revolutionens förträfflighet, visar citat av Fidel och framför allt har till syfte att stärka nationalkänslan, mobilisera folket, bilda enhet och dessutom driva på folk att spara på el i "energirevolutionen". Kanske är de inte så olika. På Kuba ser vi "Patria o muerte - Venceremos" ("Fosterlandet eller döden - Vi ska segra"), "La victoria fue, es y será siempre nuestra" ("Segern var, är och ska vara våran för alltid"), "Ahorrar está en tus manos - Una revolución de energía" ("Att spara ligger i dina händer - En energirevolution"). Samtidigt i t.ex. Holland och Sverige är visserligen den underliggande meningen mer dold, men bakom all reklam finns ändå budskapet: konsumera! Över allt och ofta omedvetet manas vi in i diskursen, idévärlden, att konsumptionssamhället är det främsta och enda rätta. Så visst är våran reklam lika tydlig propaganda för vårat samhällssystem som den kubanska. Skillnaden är att den finns enda inne i våra hem, i tv och tidningar och dessutom att den kubanska faktiskt framställer en betydligt trevligare etik. Smala, nakna kvinnokroppar är i stället att "det lyckligaste folket är det med bäst utbildade barn" och att enhet och socialism skapar ett humanare samhälle. Kanske skulle vi inte ta reklamen lika seriöst om skyltarna sa oss att "individualism och kapitalism skapar ett humanare samhälle". Jag vet inte.

Så vilket Kuba är det jag har mött år 2008? Jämfört med året innan tycker jag mig ha sett fler utslagna människor. Under två månader 2007 vet jag inte med mig att jag såg någon. Nu finns det i Havanna faktiskt folk (kanske totalt fem jag sett under en månad) som tigger, även från kubaner. Vad beror detta på? Ingen aning.

Landet har fortfarande en exekutivmakt helt utan kritisk granskning, samtidigt är människor generellt betydligt mer politiskt medvetna än vi svenskar om det så handlar om "la lucha" (den dagliga "kampen" för att få livet att gå ihop i ett u-land), skolan, regeringen, USA:s presidentval, valutan, eller idrotten. Man är så illa tvungen att vara politiskt mobiliserad genom sitt sociala liv i CDR:er och andra organisationer, armén, civilförsvaret eller partiet. På nära håll kan man påverka ganska mycket, på nationell nivå väldigt lite.

Kubanerna utnyttjar förfullt sin nya möjlighet att resa. En make till en vi bodde hos var just i Kanada, en annan vi mötte hade precis varit på semester på Kanarieöarna och en tredje skulle hälsa på sin släkt i Miami. När vi väntar på flygplatsen strömmar kubaner ur de anländande flygplanen hemma igen efter att ha sett omvärlden. Kul att se.

Slutligen får jag återupprepa mina tack till er som läst och kommenterat! Hoppas bloggen har givit er något. Tyvärr såg jag inte den ytterst goda idén att intervjua Yoani Sánchez för ens nu, annars hade det varit en kanongrej. Hoppas Kuba får vara utan en Gustav nu ett tag och att jag och inte orkanen blir den som återkommer först.

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, Cuba, Raúl Castro, Fidel Castro, Gustav, orkanen Gustav, socialism, resedagbok, propaganda, reklam