"Some of these days, You'll miss me honey"

Sa narmar sig augustis varande sitt slut, precis som varat augusivarande pa Kuba. I gar natt delade vi en taxi med en nordamerikanska och en tjeckiska och for genom de nattliga gatorna fran den langt distanserade langdistansbusstationen till vart hem i Vedado.

"Oh have you been here an entire month? What did you do?"
"Well, we've existed"

Att upptacka ett samhalle gar ganska fort, lika sa att uppleva det. Men sa nar man en grans nar man inte langre har sarskillt mycket att gora - man har sett det mesta som finns att "se". Man maste skaffa sig en vardag. Allt man har att gora ar att vara. Kanske ar det forst nu man borjar forsta.

Cyklonen Fay har mest drabbat bergstrakterna. Turistmalet El Nicho, norr om Cienfuegos i Sierra del Escambray, har varit stangt nagra dagar och aven Rancho Luna, badorten vid Cienfuegosbuktens mynning. Pa vagen mot Havanna under gardagen akte vi kustvagen och marken langs vagen vaster om Grisbukten var ordentligt vattensjuk och trad hade blast omkull. Fragan ar dock om dessa aber ens ar i narheten av den stora sorg och nederlaget som vi mottes av igar till frukost: Sydkorea vann beisbolfinalen mot Kuba! Sorgeband och svordomar.

I Cienfuegos har den blandvita trottoarstenen fatt oss att tro att solen lyser underifran och inte fran ovan den klarbla himlen. Den enda som inte blandas ar Benny More, mambokungen, i bronsskepnad pa el Prado. Vi har bott hos Jeronimo, en tokig man lika glad i talet som indianledaren var krigsglad.

Varande dag borjade hungrig sa vi steg upp och knallade till fruktmarknaden. En brandorange fruta bomba (papaya) och rosasota guavor ar ingen dalig start pa dagen.

Harnast hor jag av mig fran Sverige.

Saludos desde La Habana a cada persona que han leido mi blog y gracias a ellos que han escribido comentarios! Besitos de Gustav