A Tale of Two Cities

Jag har inte kunnat bestamma mig an om jag kan rekommendera en tur med Hersheytaget. En speciell upplevelse garanteras visserligen men till priset av ganska hog obekvamhet bade i rumpan och for trumhinnorna. Innan start, c. 30 min forsenat, behovde taget lagas, vilket ganska snart behovde goras om igen och igen och igen under farden genom banan- och sockerplantager. Ja, det ar inget vanligt tag vi talar om alltsa utan mer ett rullande museum. Guanabohallplatsen, var slutstation, var lik en busshallsplats mitt pa en aker och behovde ackompanjeras av 2-3kms solhettande prommenad langs landsvagen.

Under resan satt vi brevid tva britter: den ena en trevlig filosofistudent som det senaste aret bott i Mexiko och undervisat i engelska; den andra en vresig, faordig, blek tjej med morka solglasogon och mycket forutfattade meningar om Kuba. Tillsammans med oss satt lite till och fran (nar han inte lagade taget) en mekaniker - Nelson - i bla overall och forsokte fa den otrevliga britten att slappa loss lite. I bullret lyckades jag forsta att han levde ett mycket lyckligt liv och inte kunde onska mycket mer av vardagen. Hon vagrade att acceptera hans berattelse. Upptagen av att fylla sin egen sjalvbild far hon nog inte ut mycket av Kuba. Odmjukheten infor blomman oppnar vagen upp pa fjallet.

Guanabo, den sista av ett gang smastader i Habana-del-Este-kommunen, ar en supermysig stad dit kubanerna kommer och steker sig pa semester som strommingar med persiljesmor fast i mansklig form och pa en strand. Vi bodde i ett hus i en egen vaning, 5 min fran stranden, och badade oss i saltlosningen Atlanten flera ganger varje dag nar vi inte spelade det eminenta kortspelet Hastiga Persson eller laste pa var balkong.

OS-invigningen sag jag pa tv pa morgonkvisten, men, Tz, nagon politisk analys av spelen finns inte. Inte minst eftersom Kina ar en sa pass viktig handelspartner for Kuba. Ett exempel ar den nya finfina bussflottan i Havanna som jag tidigare skrivit om.

Nu ar vi tillbaka i Havanna, men i Centro Habana och inte Vedado. Om nagra dagar far vi komma "hem" till Vedado och Basilias hus. Har i Centro kan vi utforska Centro och H Vieja lite narmare: Centro ar nastan mer slitet och skitigt an nagon annan stad i landet vilket ar markligt eftersom det borde kunna vara ett skyltfonster for turister. Inte vad man prioriterar m.a.o. Habana Vieja ar dyrt och turistigt men fint.

Igar var vi ater pa Revolutionsmuseet och jag fortsatter fascineras over att historien byggs upp kring vissa heroiska hjaltar (tva kvinnor och maaanga man) i ett marxistiskt land. Under gardagskvallen gick vi langs huvudgatan i H Vieja, Obispo, fran konstgalleri till konstgalleri som unga konstnarer har och sag pa allt fran turisttavlorna till senaste avant garde.

Livet ar ljuvt.