En video cirkulerar på internet (här) där kubanska IT-studenter tar till orda i en diskussion med nationalförsamlingens ordförande Ricardo Alarcón. Alejandro Hernández kritiserar el voto unido (se tidigare inlägg om det kubanska valet här) för att det är omöjligt att veta vem man röstar på. Bara av att se en bild på de nominerade och veta att de är läkare till yrket har man ju ingen aning om vem det är - de har ju inte varit här på UCI (Universidad de Ciencias Informáticas)!
Eliécer Ávila, en annan representant för studenterna, lyfter sedan flera, men främst två viktiga frågor som diskuteras brett bland kubanerna i vardagen. För det första pressas Alarcón, en tänkbar kandidat till att efterträda Fidel, på varför varor och tjänster alltmer ska betalas i hårdvalutan CUC när lönen utbetalas i pesos nacional med en växelkurs på 25:1. Samma fråga uppmärksammades som tidigare nämnt av utrikesministern Felipe Pérez Roque i januari. Förhoppningsvis är en förändring på gång eftersom de parallella valutasystemen verkligen försvårar dagliglivet för många, även om det samtidigt gynnar turistindustrin och därmed landets tillväxt.
För det andra lyfer Ávila kravet på att kunna få resa utomlands, vilket de facto är omöjligt för en kuban utan en direkt inbjudan till ett evenemang i ett annat land eller genom att gifta sig med en icke-kuban. Inte minst vill Ávila kunna besöka platsen där Che Guevara mördades i Bolivia. Alarcón svarar genom att informera om att majoriteten av jordens sex miljarder människor inte har möjlighet att resa utomlands. Visserligen en poäng - kubaners upplevda bild av omvärlden är i form av pengastinna turister och inte av haitier. Samtidigt borde det stå en fritt att få resa om man vill och kan. Inte minst för att få erfarenhet av omvärlden som man kan ta tillbaka till Kuba och använda för att utveckla landet - och kanske socialismen - vidare.
Förbudet att resa, som det i praktiken rör sig om, är ett resultat av CIA:s och Miami-stationerade militanta exilkubaners strävan att störta regimen menar den kubanska regeringen. Att ha helt öppna gränser skulle innebära att terrorister fritt kan röra sig in och ut ur landet och den nationella säkerheten skulle hotas. Revolutionstrubaduren Silvio Rodríguez, även sittande i nationalförsamlingen, har nyligen kritiserat utreseförbudspolitiken skriver Miami Herald i en artikel.
Samma artikel spinner på temat om Raúl Castros vilja att få människor att öppet kritisera och diskutera regeringen och politiken. En slags kubansk glastnost. Kanske är studentdiskussionen en del i detta. Viktigt är i alla fall att se att det går att tala ut utan att hamna i trubbel. Fram för den öppna debatten på Kuba - låt revolutionen revolutioneras!
¡Hasta la victoria siempre! som el Che hade sagt.
torsdag 7 februari 2008
Studenter tar till orda!
Etiketter:
CUC,
kubansk kritik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Gustav! Jag hittade just hit via din länk till vår resblogg, worldtrek.se. Du skriver intressant, jag vill gärna läsa mer (när jetlagen släpper, vi kom hem från Kuba i förrgår kväll :)
Reseförbudet är något jag funderade mycket över under tiden på Kuba. Våra kubanska bekanta sa att de visst kunde resa - i teorin, eftersom det skulle kosta många årslöner. Men som jag förstod det var det i huvudsak kostnaden som var problemet. Menar du att det alltså finns andra hinder som gör det omöjligt, även om man har pengar?
Vi träffade också flera ditresta amerikaner och blev förvånade, eftersom vi hade hört att de inte får komma in i landet. Den uppfattningen har också många som bor i USA, men det verkar alltså inte stämma.
Jag blev nyfiken på vad du gör på Kuba och om du bor där - det kanske står i bloggen, men isåfall har jag inte hunnit läsa så långt ännu!
Skicka en kommentar