El Plan Bush på Sverigebesök

El Plan Bush har kommit till Sverige för att konspirera. Den, på mer formellt språk kallade Commission for Assistance to a Free Cuba, är en i raden av försök till att "skicka ett viktigt meddelande till Kubas folk, den nuvarande diktaturen och våra vänner och demokratiskt allierade: efter 46 år av grym diktatur är tiden inne för förändringar på Kuba." Kommissionen är ett av medlen för att sätta Helms-Burtonlagen, d.v.s. the Cuban Liberty and Solidarity Act från 1996, och Torricellilagen, formellt känd som the Cuban Democracy Act från 1992, (tidigare skrivna om här) och leds av Condoleezza Rice. Målet är kortfattat att få till ett regimbyte i Havanna med en ny ledning under USA:s översyn och att öppna ekonomin. Svensk-kubanska föreningen kallar det "handfasta åtgärder i oförblommerat nykolonial anda" och "fräck och brutal stormaktsarrogans" medan det för svenska liberaler, kristdemokrater och exilkubaner handlar om "demokratimission". En måhända motsägelsefull sanning kan vara att det handlar om just både ock.

Det är egentligen helt oväsentligt att lyfta på ögonbrynet och höja rösten i det att liberalerna ser det hela som en demokratimission, inte därför att det nödvändigtvis är vad Bush-planen innebär utan eftersom Kuba inte passar in i mallen i den liberala diskursen. Statsvetenskapen, inte minst i Uppsala, lär ut en färdigpackad modell för vad som är demokrati, i sig ett elitprojekt som handlar om att vinna röster i konkurrens om väljarkåren. Demokrati är Robert Dahls definition som vetenskapligt och positivistiskt kan prövas - och där Kuba därmed inte passar in. Receptet är givet: att byta ut den revolutionära ledningen mot en som passar definitionen. Kommissionens mål är därför i sig en sanning för demokrati.

Men Svensk-kubanska då, de orakade kommunistälskarna som tror att vi fortfarande lever under kolonialtiden? Ja de har en sanning även de - en sanning som inte ryms inom den positiva vetenskapens diskurser utan snarare hemfaller på historiska samband. USA:s intresse för Kuba är lika gammalt som USA självt. Thomas Jefferson, vicepresident under John Adams (USA:s andra president) och Adams efterträdare, var den förste som talade om Kubas sockerrikedomar och många slavar. När man stöttade spanska Amerikas självständighet kämpade man hårt för att Kuba skulle förbli koloniserat för att senare tillsammans med Puerto Rico kunna bli USA:s protektorat. Värsta tänkbara scenariot skulle vara demokrati på Kuba då det för alltid skulle vara omöjligt att kontrollera landet. Man gjorde därför allt i sin makt för att förhindra slavuppror som på Haiti och arbetade aktivt för att spanjorerna skulle hålla hårt på Kuba. När 1800-talet sedan led mot sitt slut och kubanerna själva (Martí, Maceo, Gómez, m.fl.) ledde självständighetskrig mot spanska kronan lyckades amerikanerna nästla sig in i fighten med startpunkt kring sprängningen av krigsskeppet Maine i Havannas hamn.

Den kubanska självständigheten under USA:s inflytande beskriver sig bäst i namn som Gerardo Machado, Fulgencio Batista, the Platt Amendment (vilket gjorde att USA fick intervenera på Kuba när de fann lämpligt och är orsaken till att Guantánamo Bay idag är amerikanskt territorium), o.s.v. Man ska dessutom komma ihåg att Fidel inte utropade sig kommunist förens 1961, då CIA redan försökt lönnmörda honom, man hade slutat importera socker och revolutionen hade överlevt kontrarevolutionära attacker. Det var dessutom samma år som USA försökte invadera Kuba vid Grisbukten. Stömmen vita företagsägare till Miami som left livet i Batistas Havanna under alkoholförbudet i USA var dessutom strid och kom bilda lobbystarkt exilsamhälle i USA främst för sina ekonomiska intressen. Uteslutningen av Kuba ur OAS och blockaden måste även ses som en forstättning på försöken att få tillgång till Kuba - i alla fall att göra livet surt för det nu hemskt nog självständiga Kuba.

I ljuset av detta har "demokratiseringsmissionen" även ett annat budskap: en regering i Havanna under USA:s överseende innebär även att ekonomiska intressen kan fyllas. Se hur det gått för Puerto Rico. Man måste därför i sanningens namn säga att det är en aning blåögt att bortse från det historiska perspektivet när man talar om kubansk demokrati (så till vida man själv inte egentligen har andra intressen).

Den 14 april kom så el Plan Bush till Sverige i form av kommissionens "övergångskoordinator" Caleb McCarry, utsedd av George W Bush. Dels träffade han representanter på UD och dels nyliberala SILC:s generalsekreterare, den framträdande exilkubanen Mae Liz Orrego Rodríguez, representanter från kristdemokratiska KIC, USAID och nyliberala tankesmedjan Freedom House, m.fl. Alla representanter för "demokratiseringsmissionen", m.a.o. Och syftet? Att få EU att fortsätta sanktionera Kubas exportsektor, för att göra blockaden mer slagkraftig.

Demokratiska eller ekonomiska intressen?

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, Cuba, Castro, Caleb McCarry, nyliberalism, blockad, demokrati, George W Bush, USA

Dan Rather Report om Kuba

Det gamla nyhetsankaret från CBS 60 Minutes, Dan Rather, i USA studtals kritiserad för att vara liberal (?), driver nu ett repotageprogram i eget namn på kabelkanalen HDNet. I slutet av mars gjorde Rather ett mycket bra repotage om Kuba med USA:s blockad som genomgående tema. Ett tack till El Manisero som publicerat programmet på sin blogg.

Programmet, omkring 50 minuter långt, är mycket sevärt för att få en, visserligen tillrättalagd, bild av Kubas situation anno 2008 med specialperiodens konsekvenser i förgrunden. Huvudteman är det kubanska jordbruket, blockaden och även den nyligen upptäckta oljereserven på kubanskt territorium - kanske allt för nära USA:s kust för att hålla embargot vid liv inne på sitt sjätte decennium.

Programmet tar klart ställning mot blockaden men ger framför allt en i min mening representativ bild av dels hur landskap, människor, hus och gator ser ut på Kuba (i stark kontrast till många av de skräckbilder som publiceras av den svenska högern) och dels vilka som faktiskt utgör den grupp militanta exilkubaner som huserar i Miami och har monopoliserat amerikansk Kubapolitik.

Tre intressanta frågor att hålla i sinnet när man ser programmet kan vara:

• Hur framställs Kubas jordbruk och i relation till vad? Är det jämförelser med länder på liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kuba eller hur ser måttstocken ut?
  
  
• Vad har den kubanske bonden för inställning till sitt arbete och liv? (Hans tankar är efter min erfarenhet väl representativa för de åsiker man stöter på hos gemene man)
  
  
• Hur ska man komma ur den kris för jordbruket som beskrivs? Är det en västerländskt influerad strategi eller finns det några alternativa lösningar? Bör det isf finnas någon alternativ lösning?
  

Fram med popcornskålen:



Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, Castro, exilkubaner, bioteknologi, forskning, jordbruk, Miami, olja

USA censurerar internetkällor om Kuba

USA:s blockad mot Kuba har tagit en ny sväng. För att upprätthålla amerikaners reseförbud till Kuba har man nu gått så långt att man tvingat internetföretag att stänga av vissa domäner som ägs av ett brittiskt reseföretag som säljer resor till Kuba - från Europa. Amerikansk lag kränker nu inte bara kubansk suveränitet utan kan även användas för att censurera europeiska internetanvändare. Att världens mäktigaste land även har monopol över omvärldens kunskapsspridning påminner inte bara om sovjetiska maktanspråk i sina satelitstater, men om Big Brothers.

http://www.cuba-havanacity.com, http://www.cuba-hemingway.com, http://www.ciaocuba.com och http://www.bonjourcuba.com har ägts av Steve Marshall, brittisk företagare, bosatt i Spanien. Hemsidesservrarna finns på Bahamas och det amerikanska företaget eNom har tillhandahållit domänadresserna. Juventud Rebelde publicerar den 4/3 en artikel i New York Times (läs här) som beskriver hur US Treasury Department har kontaktat eNom som fått reda på att Marshalls sidor nu finns på Treasury Departments "svarta lista" och sedan, lagenligt, stängt av domänerna. På listan ska runt 6 400 namn finnas och inget fall behöver godkännas i domstol innan det förs upp på listan.

USA:s embargo mot Kuba, som jag skrivit om tidigare här, kränker redan Kubas suveränitet genom att i Torricellilagen och Helms-Burtonlagen lagstifta om en annan stats politiska liv och dessutom bryta mot internationella regler om fri sjöfart (ett fartyg som angjort kubansk hamn får inte angöra en amerikansk inom sex månader). Handelsmässigt får inte amerikanska företag göra affärer med kubanska och exempelvis får inte kubansk internettraffik gå via amerikanska servrar utan måste i stället föras via satelit (ej amerikanska), vilket gör det dyrt och långsamt. Ett kryphål finns ändå i blockaden som tillåter de två länderna att handla med vissa jordbruksvaror för "humanitära skäl".

Blockaden som suttit i sen 1962 fördöms redan samstämmigt av det internationella samfundet, undantaget USA, Israel och två andra lydstater. När man nu med sin lagstiftning även påverkar europeisk självständig handel och företagsamhet är det dags att reagera ännu starkare från EU och tredje världen. Att EU-kommissionären för utveckling och humanitärt bistånd är på Kubabesök i dagarna kanske är en positiv signal, men ett brott mot Pax Americana i globaliseringens och interdependensens tidevarv är kanske för mycket begärt. Tänk om man blir nämnd i samma mening som Kuba!

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, blockad, USA, internet, censur

Svar till Muf: Här kommer exempel på kubansk forskning som ett brev på posten!

Aftonbladets Thomas Gustafsson skriver en tänkvärd blänkare på sin Kubablogg. Kritiken mot Svensk-Kubanska gäller inte bara dem, Niklas Wykman (muf) kan också ta till sig orden:

"Världen är inte svart eller vit. Man behöver inte alltid resonera 'är ni inte med oss är ni mot oss.'"

Nåväl Niklas, varför ska framsteg inom käkkirurgi klassas som "forskning", medan världsledande vetenskapligt arbete inom t.ex. ögonkirurgi inte är att "unna människor lite framsteg"?

Från 1979/80 fram till och med den förra borgerliga regeringen bestod Sveriges bistånd till Kuba av pengar till medicinsk forskning genom SAREC (Swedish Agency for Research and Cooperation). Den medicinska forskningen har lett till att man kunnat börja producera interferon som man kan behandla gulsot, Denguefeber, hjärntumörer, AIDS och olika cancerformer med bland andra sjukdomar. Melagenina botar vitiligo, PGG åderförkalning och ett vaccin mot en typ av hjärnhinneinflammation har forskats fram, osv.

Frågan är om den ekonomiska återhämtningen under specialperioden med en amerikansk blockad som hinder varit möjlig utan rejäla satsningar på FoU.

Högern måste sluta sprida falsk skräckpropaganda om Kuba.
Lögner gynnar inte demokratin.

Kuba i USA:s presidentval

La libertad de Cuba libre no se extende más lejos de los EE.UU.
- det fria Kuba sträcker sig inte längre än till USA.

USA:s ekonomiska blockad mot Kuba är högst påtaglig för kubanerna. En fördom som bör knäckas är att orsaken de flesta kubaner identifierar till varför man önskar åka ifrån Kuba inte är Fidel eller någon slags politisk ofrihet. Orsaken är blockaden. Ett hinder för matimport; medicinimport; bilimport; import av det mesta från världens största marknad som ligger 15 mil bort. I USA är embargot lagstiftat i.o.m. Torricellilagen och Helms-Burtonlagen vilka gör det straffbart att bryta blockaden, vilken i sin tur ska finnas kvar tills en ny regering finns i Havanna, under den amerikanska presidentens och kongressens överseende, och att CDR:erna är avskaffade.

Jfr att lagstifta om en annan stats grundlagsutformning med USA:s definition av terrorism i sin lagtext! "The term 'international terrorism' means activities that ... appear to be intended (i) to intimidate or coerce a civilian population; (ii) to influence the policy of a government by intimidation or coercion." Att med nationell lag hota att störta en annan stats konstitution, är det inte jämställt med "intimidation"?

Att intresset för USA:s presidentval på Kuba är stort kanske inte är så konstigt med förutsättningarna i åtanke. Vad tycker då de olika kandidaterna om USA:s förhållande till Kuba?

Den enda som har uttalat sitt stöd till att minska blockadens omfång och på sikt avskaffa den är Barack Obama. Under presidentvalskampanjen har han blivit lite mer försiktig i sina uttalanden, antagligen för att vara lite mer PK. Ändå vill han fortfarande dra tillbaka de åstramingar som Bush infört som endast tillåter kubanamerikaner att åka och hälsa på släktingar på Kuba i högst fjorton dagar vart tredje år, med tillstånd från statsministeriet i Washington, och att man max får skicka $100/mån till släktingar på Kuba. Under Obamas senatvalskampanj i Illinois 2004 lät det emellertid så här.

"Cuban American connections to family in Cuba are not only a basic right in humanitarian terms, but also our best tool for helping to foster the beginnings of grass-roots democracy on the island."

citeras han i en LA Times blogg. Obama ska dessutom vilja föra samtal med Fidel Castro "utan förutfattade meningar" i Havanna “to normalize relations and ease the embargo that has governed relations between our countries for the last five decades.” Obama ser sammantaget blockaden som 40 år av misslyckad politik och att nya typer av bilaterala relationer är nödvändiga för att en liberal demokratimodell ska kunna formas av kubanerna. Forskaren Salim Lamrani vid Sorbonneuniversitetet i Frankrike skriver polemiskt mer om detta här.

Clinton har inte varit sen med att anfalla Obamas kubapolitik och gör det i linje med sin makes forna politik. Bill Clinton skrev bl.a. under Helms-Burtonlagen 1996. Med Hillary Clinton som president och överbefälhavare ligger alltså den hårda kubapolitiken fast - även Bush åtstramningar.

Alla republikanska kandidater vill även de föra samma politik som nu råder, precis som Clinton. Den nuvarande favoriten John McCain har poängterat att man ska fortsätta sända propagandaradio och tv (Radio Martí) in över kubanskt luftrum från Florida och fortsätta hitta nya inovativa vägar för att påverka den kubanska politikens utveckling.

Sedan 1992 har FN:s generalförsamling röstat om en resolution som fördömer blockaden, vilken har godtagits varje år. 2007 blev resultatet 184-4, med en nedlagd röst, för ett fördömande. Förutom USA röstade Israel, Palau och Marshallöarna emot. Mer info för den intresserade här.

---
Uppdatering: För den spansktalande finns här ett brev från utrikesminister Pérez Roque till generalförsamlingen den 30/10 2007 som proklamerar varför och uppmanar FN-delegaterna att fördöma blockaden.

"So it is true that Asia and Latin America are the future of this century. And there will be much more interaction between both the regions in the years to come. If you believe in history then there are different stages. The US is in its last stage. Their empire is on the brink of collapse. Remember, they invaded Iraq because Saddam Hussein was dealing with petro-Euros instead of dollars."

Oberoende Delhimagasinet HardNews intervjuar Miguel Angel Ramirez Ramos, Kubas ambassadör i Indien, i senaste numret (även här). Tonen är klar: Inte bara Fidel har överlevt mer än 600 mordförsök från CIA - Kuba har överlevt 45 år av sin norra grannes handelsblockad vilken beräknas ha kostat den kubanska ekonomin omkring $89 miljarder. I epoken av nyliberal globalisering och amerikansk militarism är den amerikanska imperialismen till trots snart till ända spekulerar ambassadören. Inte minst med Indien och Kinas ekonomier som sätter press på USA. Ramirez Ramos sätter sin tilltro till Latinamerikas enade kamp som ordentligt börjat ta fäste. Den egna "syd banken" som ska bryta beroendet till IMF, Världsbanken och USA; TV-kanalen TeleSUR som erbjuder en panamerikansk nyhetsgranskning som inte kommer från USA; och kanske kan t.ex. den kubanska sjukvården erbjuda hjälp till omvärlden. Ambassadören skryter stolt att det finns över 37 000 kubanska läkare i Latinamerika, Asien och Afrika vilka gratis hjälper utvecklingsländer med sin sjukvård.

Västliga liberaler och USA-kramare ser troligen med skräck och en aning förnedring ner på budskapet. Men kanske spricker bubblan snart? Omvärlden kanske snart knackar så hårt på dörren att den rasar samman. Det Latinamerikanska vänstersamarbetet ALBA utvidgades för några veckor sedan till att även omfatta Dominica och Haiti förutom Venezuela, Kuba, Bolivia och Nicaragua. Att rösterna ovan kommer från Indien kanske är ett oroväckande tecken på hur Pax Americana krackelerar när andra demokratiska stater ifrågasätter USA:s hegemoni.

Eller så är det bara vanligt gammalt kommunistkäbbel.