Konvertibla förändringar - i valutan och debatten

Med legaliserad tv- och dvd-försäljning förtydligas förhoppningarna om en revalvering av peson som Raúl annonserat. I dagsläget kommer all avreglerad försäljning av mikrovågsugnar och brödrostar (se föregående inlägg) att ske i CUC (konvertibel peso) med en växelkurs på 1:25 mot valutan som kubaner får sin lön i. Reuters fortsätter reformrapporteringen och berättar att regeringen kommer att höja löner och förändra två-valutesystemet. Emellertid kommer det att ta tid och kan omöjligt ske över en natt; ekonomin måste ytterligare växa och produktionen av de nu legala produkterna måste stiga annars kommer hyllorna att tömmas. Fler måste jobba hårdare. I samma ledare i partiorganet Granma skriver man att förbuden mot att ta in på vissa turisthotell för kubaner är fullt realistiska att ta bort.

I en annan notis skriver man att fredagsutgåvan av Granma kommer att bli dubbel så tjock (eller tunn: från åtta till sexton sidor) och ägnas åt självkritik för ökad debatt om samhället. Journalister uppmanas vara skarpare och Reflexiones del compañero Fidel flyttas från sidan ett till sidan två. All information tyder på att debatten uppmuntras mer och mer för att "förbättra socialismen". Många av reformerna som nu annonseras är ett resultat av de omkring 250 000 förslag som inkommit till Nationalförsamlingen från enskillda medborgare och diskussioner på arbetsplatser och i CDR:er.

Reformerna spelar en viktig roll när EU-kommissionen nu vill återinitiera goda relationer med Kuba efter kommissionärsbesök på ön. För kommissionen gäller det nu att få Ministerrådet på stats- och regeringschefsnivå att godkänna förslaget. Inte minst Sveriges Alliansregering är där emot, men t.ex. Spanien arbetar där för. EU är Kubas största handelspartner och goda relationer är därför viktiga för den kubanska ekonomin. Läs mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, Castro, Raul Castro, reformer, EU, avregleringar

Reformer på g!

Utlovade förändringar på Kuba är på väg! Regeringens tal om att lätta på restiktioner för att köpa saker som förenklar dagliglivet har övergått till handling rapporterar Reuters. När landets elförsörjning nu är garanterad med import av elektricitet från Venezuela är det möjligt att fritt sälja datorer, dvd-spelare, AC-maskiner och brödrostar. Under specialperioden har strömavbrott varit mycket vanliga och därför har staten reglerat försäljningen av elslukande apparatur. Tv-apparater, tryck- och riskokare, billarm och microvågsugnar kommer även att börja säljas fritt i CUC-butiker.

Enligt Reuters framstår det som att kubaner har varit helt utan ovan produkter. Sanningen är snarare den att många har haft apparater från före specialperioden (dvs. före 1990) och i landets energispararkampanj, som jag skrivit om här, har alla hushåll försetts med varsin riskokare, tryckkokare, nya fläktar och även modernare kylskåp i vissa fall för att minska energiförbrukningen. Energikampanjens kollektiva sparande ("¡Ahorramos!") med differentierad energitaxa och utdelning av lågenergilampor har dessutom spelat en stor roll i att det nu är möjligt med avregleringarna. Miljöarbetet har möjliggjort att den materiella standarden kan höjas. Det har dessutom skett kollektivt utan att någon har förlorat mer på det än andra.

En aning paradoxalt blir det därför när Reuters indirekt utmålar fri försäljning av dvd-spelare som ett led mot ett kapitalistiskt konsumptionssamhälle.

"The country's priority will be to meet the basic needs of the population, both material and spiritual," he [Raúl] said as he replaced Fidel Castro, a staunch critic of capitalist consumer society."

Eftersom Fidel inte drivit igenom liknande reformer, och är en ståndaktig kritiker av konsumptionssamhället, måste Raúls avregleringar därmed innebära ett närmande av kapitalismen. "Capitalism brings prosperity, Communism poverty" som Aviva Chomsky noterat i västlig media (läs här).

Läs även andra bloggares åsikter om Kuba, Castro, Raul Castro, kommunism, kapitalism, miljö, reformer

Studenter tar till orda!

En video cirkulerar på internet (här) där kubanska IT-studenter tar till orda i en diskussion med nationalförsamlingens ordförande Ricardo Alarcón. Alejandro Hernández kritiserar el voto unido (se tidigare inlägg om det kubanska valet här) för att det är omöjligt att veta vem man röstar på. Bara av att se en bild på de nominerade och veta att de är läkare till yrket har man ju ingen aning om vem det är - de har ju inte varit här på UCI (Universidad de Ciencias Informáticas)!

Eliécer Ávila, en annan representant för studenterna, lyfter sedan flera, men främst två viktiga frågor som diskuteras brett bland kubanerna i vardagen. För det första pressas Alarcón, en tänkbar kandidat till att efterträda Fidel, på varför varor och tjänster alltmer ska betalas i hårdvalutan CUC när lönen utbetalas i pesos nacional med en växelkurs på 25:1. Samma fråga uppmärksammades som tidigare nämnt av utrikesministern Felipe Pérez Roque i januari. Förhoppningsvis är en förändring på gång eftersom de parallella valutasystemen verkligen försvårar dagliglivet för många, även om det samtidigt gynnar turistindustrin och därmed landets tillväxt.

För det andra lyfer Ávila kravet på att kunna få resa utomlands, vilket de facto är omöjligt för en kuban utan en direkt inbjudan till ett evenemang i ett annat land eller genom att gifta sig med en icke-kuban. Inte minst vill Ávila kunna besöka platsen där Che Guevara mördades i Bolivia. Alarcón svarar genom att informera om att majoriteten av jordens sex miljarder människor inte har möjlighet att resa utomlands. Visserligen en poäng - kubaners upplevda bild av omvärlden är i form av pengastinna turister och inte av haitier. Samtidigt borde det stå en fritt att få resa om man vill och kan. Inte minst för att få erfarenhet av omvärlden som man kan ta tillbaka till Kuba och använda för att utveckla landet - och kanske socialismen - vidare.

Förbudet att resa, som det i praktiken rör sig om, är ett resultat av CIA:s och Miami-stationerade militanta exilkubaners strävan att störta regimen menar den kubanska regeringen. Att ha helt öppna gränser skulle innebära att terrorister fritt kan röra sig in och ut ur landet och den nationella säkerheten skulle hotas. Revolutionstrubaduren Silvio Rodríguez, även sittande i nationalförsamlingen, har nyligen kritiserat utreseförbudspolitiken skriver Miami Herald i en artikel.

Samma artikel spinner på temat om Raúl Castros vilja att få människor att öppet kritisera och diskutera regeringen och politiken. En slags kubansk glastnost. Kanske är studentdiskussionen en del i detta. Viktigt är i alla fall att se att det går att tala ut utan att hamna i trubbel. Fram för den öppna debatten på Kuba - låt revolutionen revolutioneras!

¡Hasta la victoria siempre! som el Che hade sagt.

Utrikesministern kritiserar den ekonomiska politiken

Kubas ungdomliga utrikesminister Felipe Pérez Roque, som spås ev kunna bli Fidels efterträdare, kritiserade tidigare i januari vid ett möte i Havanna systemet med två parallella valutor. Traditionellt har den kubanska peson, i vardagligt språk kallad "moneda nacional", varit den gällande valutan på Kuba. När den s.k. specialperioden inleddes i och med den extremt svåra ekonomiska krisen under 90-talet när BNP föll med omkring 80% p.g.a. Sovjetunionens implosion, legaliserades emellertid US dollarn som lagligt betalmedel. Allt för att locka turister och expandera turistindustrin för att få nya inkomster. Som hämd mot att Bush stramade åt den kubanfientliga blockaden ännu hårdare under början av 2000-talet så uppfann man den konvertibla peson (CUC) som exakt följde dollarns växelkurs. Vill man handla eller växla i dollar får man numer ett straffpåslag på 10%. (När Irakkriget sänkte dollarkursen så löskopplade man CUC:n).

I teorin ska kubaner handla i nationell peso i vilken månadslönen utbetalas och turister med CUC. I praktiken handlar man parallellelt med båda valutorna - en kuban köper mat, åker buss, betalar hyran i vanlig peso och köper en tv med CUC. En CUC växlas mot 24 peso nacional. Problemet som utrikesministern uppmärksammar är att människor som jobbar inom turistindustin och nära turister har lättare att komma åt CUC:n, inte minst genom dricks. När olika saker inhandlas i olika valutor (rom köps t.ex. med CUC och vissa livsmedel finns bara i CUC-butiker) blir resultatet att de som inte har tillgång till CUC helt enkelt inte har råd att köpa det de behöver. Pérez Roque citeras av exilkubanska nyhetssidan Cubanet:

“The dual monetary system is unjust because it makes it so that those who don’t have access to foreign currencies can not afford to buy articles of basic necessity, because the salaries have not risen to meet people’s expenses…and that it causes nutrition and housing problems amongst other things.”

De två valutorna leder alltså till vissa ökande klassklyftor inom samhället och att Pérez Roque uppmärksammar problemet är ekonomiskt oerhört viktigt för kubanerna. Cubanet noterar även att FLAMUR (Federationen för latinamerikanska kvinnor på landsbygden) i december lämnade in en namninsamling till nationalförsamlingen med 10 738 underskrifter där de kräver att staten ska utbetala en skälig lön i en valuta som motsvarar den i vilken man kan handla alla produkter och tjänster i i alla affärer över hela landet.

Att ministern uppmärksammar problemet är bara att hoppas på ett tecken för att det inte är omöjligt att göra sin röst hörd genom "folkmakten" - el Poder Popular.